Om du hoppar, hoppar jag?

Varje morgon när jag vaknar slår jag upp ögonen, ser upp i taket och försöker komma på vilken dag det är- det är oftast långt till Söndag. Jag letar febrilt efter mobiltelefonen som alltid ligger bredvid sängen i en armlängds area. Sms,samtal?! Kanske, kanske inte. Det blir alltid frukost och den ostimulerande morgontidningen SLA. Men direkt efter det sätter jag på datorn för att snabbt besöka olika sidor samt mjuka upp öronen med mitt begränsade musikbibliotek. Jag får ett slags lugn när jag gjort allt detta. Vad beror det på? Jo. Jag är helt beroende av att få uppdateringar samt uppmärksamhet. Har jag inte fått ett sms på hela dagen undrar jag- Är det ingen som tänker på mig? Får jag inga kommentarer på Facebook undrar jag- Är det ingen som "gillar detta"? Syns inga besökare på mina sidor undrar jag- Är jag så ointressant med text och bilder? Så nu är frågan, vem skriver jag för? Det jag sa till mig själv när jag startade just den här bloggen var att jag vill ha något att skriva av mig i. Men det jag skriver här(som hittills är mycket lite) är väldigt utvalt och näst intill inget mot det som far och flänger i huvudet. Så gör jag det här för mig eller dig?

Diskuterade mängden på besökare till bloggar igår. En bekant berättade att han bad sina besökare skriva ett "pip" när de läst hans blogg, bara för att få veta lite om hur många det handlade om,hur många som läste hans blogg. Det blev mycket mer än vad han räknat med. Just det var nog bara en kul grej. Men skulle jag själv göra en sådan sak kan jag säga ärligt att det skulle nog inte bara vara en kul grej. Jag skulle nog bry mig om antalet, mer än vad jag egentligen vill. Det är lite läskigt att tänka så. Man mår bra av uppmärksamhet, närhet och respons. Så hur ska det gå när allt kommer kring, när allting i världen händer en själv. Då är man oftast ensam och det kvittar hur många besökare du har på din blogg.