fredag 13 november 2009

Gollum- Du är värd mer än allt fåglarna samlat

Jag drömde mycket inatt. Har hört att man drömmer för att "rensa" gårdagens eller andra händelser. Det är vad jag hört. Men hur kommer det sig att det blir en helt annan historia än den som är sann? Vem är det som bor i mitt huvud och skapar alla dessa drömmar? Det enda jag vet om den varelsen är att den har då absolut inga gränser och "rensar" gårdagen, åh nej. Jag tror bestämt att det bor en liten lögnare där som förstorar allt, så till den milda grad. ( Låt oss kalla varelsen Gollum). Jag undrar då vilken färg Gollum har på sin tunga.
Men varför förstora allt, varför färglägga allt, varför göra allt så komplicerat? Vad är Gollum inte nöjd med? Jag själv tycker då att mina "verkliga" upplevelser räcker väl och oftast rinner över kanten. Försöker han med en verklighetsflykt? Han har kanske en annan tidsuppfattning och har redan varit med om allt. Tycker han till och med att jag är tråkig?! Men jag undrar, har jag någonting att säga till om där? Kan jag om jag vill, sätta stopp för Gollum och hans världar? Hur vet man att man kan? Vågar man testa? Men vad vore ett liv utan alla dessa världar, egentligen? De utgör ändå en tredjedel av mitt liv.
Nej fy!! När jag tänker på honom och vad han gjort under hela min upptäxt blir jag mycket stolt över Gollum- trots att hans tunga må vara kolsvart som svartaste kol bara kan bli.

Varje hårstrå på ditt huvud har jag räknat
Du är värd mer än allt fåglarna samlat
Inga tårar har du fällt, inga sorger har du mött
Sov lilla klumpeduns, sov nu sött
Jag säger till alla jag känner om dig
Den här klumpedunsen vet mer än mig
Dom slänger silverpärlor till svin
Må dina dagar bli guld i ditt liv
Dagen vet vad som väntar dig
Att natten kommer och hämtar dig
Vägarna som du strövar på nu
Hmm... där stoppar ingen mur
Somna nu och spring till världens ände, sov nu
och må du springa länge
Somna nu och spring till världens ände, sov nu
Jag hoppas du springer länge.
(Håkan Hellström.)

tisdag 3 november 2009

Någon jag inte tror på, än

Av ett par anledningar damp de flesta av hans publicerade verk in i min värld. Första gången jag jag hörde honom var när jag blev nedtryckt på stolen och blev tillsagd att lyssna. Jag lyssnade. Lovade mig själv att inte kritisera alltför snabbt, det försöker jag ständigt lära mig själv. Först en dialekt (som alltid), sedan ett klockrent citat och sist en ack så klingande melodi. Jag tyckte om vad jag hörde och skulle gärna vilja sitta kvar och veta mer om den här spännande personen. Är han verkligen på riktigt? Ni vet, en människa kan inte tro på saker till 100% innan hon har sett eller varit med om dem. Tex: spöken, microvågsugnar eller kärlek. Jag har ännu inte fått reda på ifall han är sann och på riktigt eftersom jag missat honom var gång. I skivbutiken under fliken "underbar", på festivalyran och till och med i trygga,lilla staden Skövde. Det är sant, biljetterna är slut till den chansen. Vad är det för skit? Kan inte alla skaffa sig en egen favorit? Lämna min ifred! Så typiskt. Alla i Skövde ska alltid vara likadana. Samma människor möts i samma kläder på samma lunchställe som serverar samma mat, där dom sedan planerar samma planer tillsammans med deras sambos. Jag får nöja mig med skivfodralet och dess innehåll tillsvidare.

"Det finns ingen olycklig kärlek. Det är bara idioter som inte vill ha en som gör en olycklig. Men kärleken är alltid lycklig,så skyll aldrig på den."

måndag 2 november 2009

Skjut mig eller ge mig vaccinet

Jag gick ifrån min egen fest, febrig, kokhet och kallsvettig. Jag vet faktiskt inte hur sjuk jag var. Var jag full överhuvudtaget eller varför vinglade jag fram till bilen? Morgonen därpå stod temperaturen på 40 grader och ville helst att någon, vem som helst skulle skjuta mig. Jag vet inte hur många som hade gett mig kommentaren " Sara, tänk om det är svininfluensan?" eftersom jag hade alla tecken på att det kunde vara så. Så låg jag där och tänkte,( det är galet vad negativa tankar man får när man blir sjuk) "Ja tänk om..."
Det är många som jag hört säga att de är emot vissa saker, såsom vaccination - "Varför ska jag vaccineras, får jag en sjukdom är det meningen.", donation - "Mina organ ska vara i min egen kropp där de hör hemma", blodgivning - "Nej det är inte alls naturligt" m.m. Alla dessa insamlingar till olika hjälporganisationer, om bröstcancer, prostata cancer, barncancer och AIDS bland annat. Det finns ju massvis.

Det är svårt det där, jag själv vet inte hur jag ska tänka. Idag ska alla människor leva så länge som möjligt och blir man sjuk ska man hållas vid liv så länge som det bara går. Jag trodde att döden var lika naturlig som födseln. Men det är lätt att tycka och tänka så när man står där frisk och kry som en nötkärna. Så en liten vacker dag blir du själv sjuk, du får cancer, behöver blod eller bara önskar att du tog det där vaccinet. Då är det nog lätt att få en ny synvinkel på allt.

Tja, detta var bara en liten tanke som kom upp medan jag låg i sängen och tyckte att en feber/hosta/värk/snuva/illamående-sjukdom var tillräcklig för att vilja få all hjälp i världen. Fan vad svag man är. Eller?