Linda, I-pod, penna och block samt lite viktiga papper.

Jag låste dörren för sista gången igårnatt. Det var kallt, jag var trött och fulla människor ranglade hem från krogen utanför. Ändå ville jag bara stanna i den stora svarta skinnsoffan och klappa hela stället tills det somnade sött. Göra en god kaffe, slänga av mig skorna och lyssna på de alldeles för högljudda kylarna. Tänk vad fort tiden går, säger jag ännu en gång. I ett helt år varje dag har jag varit där. Det har utvecklat sig mot det bättre enligt mig. Det är jag både glad och stolt över. Men igårkväll var det dags, att som sagt säga adjö till lilla arbetsplats. Trots att jag ville stanna var det ändå en större del av mig som ville bort därifrån. Nya äventyr väntar ju och dom kan inget stå upp emot. Hemåtfärd över ett snötäckt berg och snart fann jag min efterlängtade Nano ligga på trägolvet bredvid sängen. Så storken kom ändå. Ett litet tecken på att snart är det dags att packa väskan. Det började jag också med. Det blir ett spännande kapitel om hur jag ska få ner allt i väskan (även om jag halverat det). Men vad behöver jag egentligen? Linda, I-pod, penna och block samt lite viktiga papper.