Med tiden krymper allt. Allt krymper nar man lar kanna gator och torg. Det ar en skon kansla att antligen veta vart man ar och hur man tar sig dit. Mina fossingar har tagit manga sprang den senaste tiden. Bra for muskler och for ett latt creditcard. En underbar sak att gora i Sydneycity ar att springa miljoner trappsteg fran Kings Cross ner till hamnen och folja vattnet genom den Botanic Garden. Springa under tusentals stora fladdermoss eller gul/vita papegojor anda fram till the operah house. Kika lite och forundras over alla asiater som ar overallt med allt de ager. Klappa lite pa operahusets vaggar och sedan springa tillbaka samma underbara vag. Svettigt och blott!
Det finns ett litet stalle i Kings Cross med ett stort hjarta som kallas Chilli Blue. Har slappte jag och Linda ankare och stannade i en vecka eftersom vi kande oss som hemma sa fort vi klev over troskeln. En dag stallde jag mig framfor spegeln och forsokte dra i haret sa att det skulle bli langre. Sa plotsligt gick Jan forbi och skrattade. Jag skrattade tillbaka, det brukar jag ju gora, men forstod inte sa mycket. (fast sedan dess har vi skrattat tillsammans varje dag).
Bra manniskor larde kanna varandra den kvallen over nagra boxar vin. (4l for ca. 0 SEK) ett lyxvin som vi lever pa. Det var en bra kvall/natt den kvallen pa chilli blue for bra manniskor spenderade foljande dagar tillsammans. Mest medan regnet foll utanfor, men inga sura miner. Jo lite, nar mina fina skor blev stulna. Tiden rann lixom bort lika fort som vattnet rann ner i gatubrunnen tillsammans med Lindas ena flipp, eller flopp. Hon vet inte vilken det var, for mycket gun.
En dag stod en fullpackad bil parkerad utanfor dorren. Plan A: Jan, Sara, Tim and Linda take a roadtrip down to Melbourne. See whats happens. Plan B: ? None.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar