Vad gor man nar magen vands ut och in och det finns inget du kan gora?

-"Hej Elin! Vart ar du?"
- "Em, alltsa ak dit alla hoga hus ar!"
Jo jag traffade kusin Elin tillslut, mitt i Melbourne en solig dag. Vaknade den morgonen nagonstans javligt langt utanfor Melbourne. Det var kolsvart nar vi stallde upp taltet, men det blev en trevlig overaskning pa morgonen. Vackert tyckte jag! Iaf, Elin tog hand om vilsna hundar, visade sitt gamla jobb och vanner. Bokade tid med en tressig tos nasta dag och gick tillbaka till bilen for att mota en vacker penalty. Begravde den under alla andra i handsfacket...
Fann ett hostel i sista stund och stannade i tva natter med broderna Grimm. Efter det reste de vidare mot the great ocean road, tva toser fick en lagenhet i en vecka i Melbourne.
Sa de senaste dagarna har varit fulla av saker. Lek med Elin som visade allt hon kunde om staden, Ikea dar jag kopte leksand knackebrod vilket ar det godaste jag atit pa tva manader, fodelsedagskalas for Jan och mig, farvalkanslor i hela mig och jobbsokande i vimlet. Hall tummarna ett tag bara!

Nu sitter jag pa biblioteket och har gratis internet, jag borjar bli kand bland personalen har. Jan har rest igen efter att ha kommit tillbaka en gang. Nu ska jag forsoka fylla dagarna med sa mycket som mojligt, vad kan man annars gora nar magen gor sa ont? Nar jag kommer tillbaka hem igen vill jag springa, springa bort lite. Igar ringde mor och far och sjong i morgonstammor. Klassikern narman fyller ar. Om ni laser det har: Ni har ett eget litet bo i mitt hjarta.

Linda on the road. Morningsun outside Melbourne.