Sara saknar Faglalyckan och lyssnar pa Janis Joplin

En utemobel av tra star i morgongrasten. Det ar oklippt, sa daggen har chans att lagga sig pa de grona strana. Solen speglar sig i de tusen sma dropparna och skapar en alldeles egen stjarnhimmel. Solen har precis borjat varma och man kan nu kanna doften av den nyoljade utemobeln.
Jag tar mina steg ut i det vata graset, vickar lite pa tarna och later daggen rinna genom mina tar. Det ar kallt! Jag satter mig i stolen, den knarrar och har ingen dyna sa det ar ganska obekvamt att sitta dar. En jasp skoljer min strupe och ogonen taras. Jag torkar irriterat bort dem fran ogonvran och kisar upp mot himlen. Den ar ljusbla och en stor del tacks av tradkronorna fran traden som omringar mig. Solen ar star, alldeles for stark for att titta pa. Det ar synd, jag skulle vilja granska den. Jag tittar bort. Nu ser jag roda och grona flackar framfor ogonen istallet. De andrar form och langsamt tonas de bort. Nu kan jag se klart igen. Himlen, graset och traden. Fran tradkronorna kan jag hora fagelkvitter. Det kommer fran olika hall och har olika ljus och vibrationer. Jag hor faglarna men kan inte se dem. De gommer sig i de morka lovriket. I bjorkarnas langa, hangiga grenar, bland aspens darrande lov och i de tjocka, harda barren fran granens grenar.
Det knakar till dar inne bland traden. Jag reagerar snabbt och forosker komma pa vart ljudet kommer fran. Det kom det igen. Jag forljer skogsbrynet med min blick, och dar! Dar hoppar en katt fram mellan de hoga graset och buskarna. Katten springer fram till mig coh stryker sin blota, kalla pals mot mitt ben. Jag lockar pa den och katten hoppar upp i mitt kna. Tassarna lamnar spar av jord pa mina lar. En blot nos stryker sig hart mot min mun och nasa. Jag fnyser till nar kattharen fastnar i ansiktet och kittlar min i nasan. Jag forsoker ivrigt och ilsket torka bort det. En kort stund vill jag fosa bort katten och fortsatta att njuta som innan. Men katten har redan hunnit lagga sig tillratta i minn kna. Palsen torkar i solen, men nosen ar fortfarande blot. Katten spinner och jag kanner det i hela kroppen. Jag kliar den bakom orat och sluter sedan mina egna ogon. Solen varmer och torkar bort daggen, faglarna sjunger och naturen doftar. Det kanns som att allt ar till for oss. Bara for katten och mig.