Hot, hot, hot!

Jag sitter i ett sjukt varmt datarum i Rotarou. En liten stad bort fran kusten och in i landet. Har har jag och Linda spenderat tre dagar nu. Igar gjorde vi var rafting en bit ut fran stan. Jag och Linda i fram pa en stor gummibat, paddel i handen och vattenfall att genomfora. Det var en jattevacker flod vi akte pa med manga fina fall. Naturen ar helt awsome! (Pappa skulle gilla det)Sjalvklart tog Team Sweden mojligheten till att hoppa i vattnet och aka med forsen nerfor vattenfallet. (Ja mamma, vi hade hjalm). Senare pa kvallen akte vi tillsammans med tva ledare som jobbade pa raftingen, till en Hot Water Pool. Pa NyaZealand finns manga stallen dar varme kommer upp fran jorden och varmer upp vattnet. Detta pagrund av att jorden under skaver mot varandra. Det var en trevlig kansla att sitta mitt i skogen nagonstans bredvid ett vattenfall med vinglas i handen. Kallt nar man gick upp? Nej, vattnet var sa varmt att jag knappt kunde ga i till en borjan. Allt blev varre ocksa eftersom jag har brant upp hela kroppen. Inte bra... Imorgon aker vi vidare till Tapou och forhoppningsvis firar vi det nya aret med ett litet Skydiving. Nice!

Jag gillar min Ruta 1

Efter antalet dagar som jag har vantat, jobbat, vantat och stretat sa har jag antligen hamnat pa ruta ett. Det ar en trevlig ruta som heter Auckland och ligger pa den Nya Zealandska nordon. En valdigt vacker stad med grona trad och vaxter blandat med stora byggnader. Lite storre an "Skrapan" i Skovde, min fina hemstad. Idag spenderade jag och min Linda formiddagen hos bussbolaget Stray. Skona killar, tedrickning, internet och alltfor stora godisar i alltfor mjuka soffor. Det slutade med varsin bussbiljett som kommer att ta oss genom hela Nya Zealand nastan. Det blir tidigt imorgon sa jag vet inte varfor vi sitter uppe nu. Men, man kan sova senare i livet.
Har hort att det ar riktigt kallt i Sveariket, vilket jag ar riktigt glad for. Tank om ni far fira julemyset med att gora snolyktor. Mmm, det var inte igar nej. Dock ar jag jakligt glad for solen och varmen har. Precis vad en tosabete fran Lerdala sokte.
Nu ska jag och Linda leta efter stallet dar bussen hamtar oss imorgon. Ut i Sondagsnatten!

Linda, I-pod, penna och block samt lite viktiga papper.

Jag låste dörren för sista gången igårnatt. Det var kallt, jag var trött och fulla människor ranglade hem från krogen utanför. Ändå ville jag bara stanna i den stora svarta skinnsoffan och klappa hela stället tills det somnade sött. Göra en god kaffe, slänga av mig skorna och lyssna på de alldeles för högljudda kylarna. Tänk vad fort tiden går, säger jag ännu en gång. I ett helt år varje dag har jag varit där. Det har utvecklat sig mot det bättre enligt mig. Det är jag både glad och stolt över. Men igårkväll var det dags, att som sagt säga adjö till lilla arbetsplats. Trots att jag ville stanna var det ändå en större del av mig som ville bort därifrån. Nya äventyr väntar ju och dom kan inget stå upp emot. Hemåtfärd över ett snötäckt berg och snart fann jag min efterlängtade Nano ligga på trägolvet bredvid sängen. Så storken kom ändå. Ett litet tecken på att snart är det dags att packa väskan. Det började jag också med. Det blir ett spännande kapitel om hur jag ska få ner allt i väskan (även om jag halverat det). Men vad behöver jag egentligen? Linda, I-pod, penna och block samt lite viktiga papper.