Typiskt, rena sängkläder

Jag trodde ju inte att det skulle röra mig i ryggen, att komma hem igen. Jag skulle ta det med en klackspark för jag hade ju saknat mina små smultronställen som jag snart skulle få besöka igen. Fan vad bra det skulle bli!
Men jag vet inte, jag tror en tystnad på en månad får förklara saken och en rejäl ansträngning för att försöka få fram ord här och nu överhuvudtaget.
Tänk vad smart man blir så fort man blundar för verkligheten. Tänk vad långt man kan tänka och komma när man gör det. Men sen kom den visst ikapp, som jag hört förr att den så gärna gör.
Det tog kanske två veckor att känna att nu är jag hemma igen. Jag gillade det, absolut! Skönt att krama om mamma på morgonen, kul att möta fina vänner, kul att plocka bland alla saker jag glömt att jag ägde och underbart att gå ut i en djup skog och få försvinna från allt- igen! Jag förstår inte och verkar helt okapabel till att tänka klart. Vad trött jag blir på mig själv! Jag skulle väldigt gärna vilja dra ett gammal och smutsigt täcke över mig. Synd bara att nu finns det en mamma omkring som puffar en i rumpan och säger att jag ständigt måste byta sängkläder. Inget verkar genomförbart.