Vad gor man nar magen vands ut och in och det finns inget du kan gora?

-"Hej Elin! Vart ar du?"
- "Em, alltsa ak dit alla hoga hus ar!"
Jo jag traffade kusin Elin tillslut, mitt i Melbourne en solig dag. Vaknade den morgonen nagonstans javligt langt utanfor Melbourne. Det var kolsvart nar vi stallde upp taltet, men det blev en trevlig overaskning pa morgonen. Vackert tyckte jag! Iaf, Elin tog hand om vilsna hundar, visade sitt gamla jobb och vanner. Bokade tid med en tressig tos nasta dag och gick tillbaka till bilen for att mota en vacker penalty. Begravde den under alla andra i handsfacket...
Fann ett hostel i sista stund och stannade i tva natter med broderna Grimm. Efter det reste de vidare mot the great ocean road, tva toser fick en lagenhet i en vecka i Melbourne.
Sa de senaste dagarna har varit fulla av saker. Lek med Elin som visade allt hon kunde om staden, Ikea dar jag kopte leksand knackebrod vilket ar det godaste jag atit pa tva manader, fodelsedagskalas for Jan och mig, farvalkanslor i hela mig och jobbsokande i vimlet. Hall tummarna ett tag bara!

Nu sitter jag pa biblioteket och har gratis internet, jag borjar bli kand bland personalen har. Jan har rest igen efter att ha kommit tillbaka en gang. Nu ska jag forsoka fylla dagarna med sa mycket som mojligt, vad kan man annars gora nar magen gor sa ont? Nar jag kommer tillbaka hem igen vill jag springa, springa bort lite. Igar ringde mor och far och sjong i morgonstammor. Klassikern narman fyller ar. Om ni laser det har: Ni har ett eget litet bo i mitt hjarta.

Linda on the road. Morningsun outside Melbourne.

Ah, det torkar ska du se...

Vart tusan stannade vi forst? Det fanns en kust med bra vagor, batar i hamnen, gungor och nagra stjarnor pa himlen. Vi satt vid piren medan morkret foll. Nagon som vet? Anyway, Jan blev hadanefter Mr. Tent.
Canberra ar Australiens huvudstad och jag svar, det ar den varsta staden jag besokt hittills. Nej just det, bortsett fran Christchurch- NZ. Vi kopte sovsackar, talt och spannislinnen i nagot gigantiskt kopcenter. Linda kopte en ny flipp. Det fanns ett stalle ute i torra nowhere dar vi stannade for att det var trevligt. Eld spred varme, springtur och mote med en kanguru+babis i magen och grillkorvar som jag inte vill veta vad det var i.
Jag o Linda lamnade Canberra utan forandring, Jan o Tim lamnade stallet utan pengar tack vare bilens kostnader. Nu maste de jobba.
Eden next. Vin, roka, varmeljus och musik blev en bra kombination for oss fyra. Slocknade sa snabbt och vaknade lika fort av att Linda och Tim holl pa att drunkna i taltet. Tank da pa att Tim ar 1.98 m. Allt forsade den har dagen, bade regnet och mensen. Underbart...
Men allt torkade nar vi kom till Lake Entrance. Jag och Linda foljde trummorna i skogen och traffade Kaey. Hon hjalpte oss med sa mycket. Vi fick stanna hos hennes van Phyl. I tva natter hade vi en egen lagenhet i hennes hus dar vi mest tittade pa nar tyskarna tog alla medaljer i Vancouver. Phyl tog hand om oss som om vi var hennes fagelungar. Dessa tva kvinnor ar helt underbara och jag ska ta efter nar jag blir stor.

A good element when everything else is shit.

Tiden rann fort ner i gatubrunnen tillsammans med Lindas flipp

Med tiden krymper allt. Allt krymper nar man lar kanna gator och torg. Det ar en skon kansla att antligen veta vart man ar och hur man tar sig dit. Mina fossingar har tagit manga sprang den senaste tiden. Bra for muskler och for ett latt creditcard. En underbar sak att gora i Sydneycity ar att springa miljoner trappsteg fran Kings Cross ner till hamnen och folja vattnet genom den Botanic Garden. Springa under tusentals stora fladdermoss eller gul/vita papegojor anda fram till the operah house. Kika lite och forundras over alla asiater som ar overallt med allt de ager. Klappa lite pa operahusets vaggar och sedan springa tillbaka samma underbara vag. Svettigt och blott!

Det finns ett litet stalle i Kings Cross med ett stort hjarta som kallas Chilli Blue. Har slappte jag och Linda ankare och stannade i en vecka eftersom vi kande oss som hemma sa fort vi klev over troskeln. En dag stallde jag mig framfor spegeln och forsokte dra i haret sa att det skulle bli langre. Sa plotsligt gick Jan forbi och skrattade. Jag skrattade tillbaka, det brukar jag ju gora, men forstod inte sa mycket. (fast sedan dess har vi skrattat tillsammans varje dag).
Bra manniskor larde kanna varandra den kvallen over nagra boxar vin. (4l for ca. 0 SEK) ett lyxvin som vi lever pa. Det var en bra kvall/natt den kvallen pa chilli blue for bra manniskor spenderade foljande dagar tillsammans. Mest medan regnet foll utanfor, men inga sura miner. Jo lite, nar mina fina skor blev stulna. Tiden rann lixom bort lika fort som vattnet rann ner i gatubrunnen tillsammans med Lindas ena flipp, eller flopp. Hon vet inte vilken det var, for mycket gun.
En dag stod en fullpackad bil parkerad utanfor dorren. Plan A: Jan, Sara, Tim and Linda take a roadtrip down to Melbourne. See whats happens. Plan B: ? None.

Lovely people meet lovely people in a place everybody loves.

Sydney ar storre an min by

Allting brev helt plotsligt sa himla stort. Havet, landet, staden, och trottoaren. Jag satte mig pa flyget i Auckland efter tva timmars somn pa golvet pa ett kontor. Upp i ottan och rangla ut pa tomma och blota morgongator. Flygresan gick valdigt bra. Second brekkie, tva halvdaliga filmer och en timma somn, sedan landade vi i ett hett Sydney. Josses den staden!
Har varit har i tre natter nu. Syrenerna gar standigt liksom trafiken. Men konstigt nog sover jag som ett barn. Kanske for att vi spenderar dagarna med att ga, ga, ga genom staden for att utforska den. Har inte sett allt an, funderar pa en springtur omkring Kings cross lite senare nar jag smalt min gratis frukost. At agg- protein var langesedan! Vad ar planen egentligen? Ingen aning ar svaret. Ska spendera lite tid har medan vi funderar och letar lite jobb. Det ar svart, men vad ar latt har och vad forvantade jag mig?

Jag hade egentligen ingen kansla nar jag lamnade Nya Zeeland. Men nu har jag verkligen forstatt att vi har lamnat det. Jag tyckte om landet valdigt mycket. Det paminnde sa mycket om Sverige ibland. Alla de fina skogarna med barrtrad som luktade Sverige. Men vem vet, kanske hittar en har ocksa. Traffade mycket bra folk som jag visst kommer att sakna, sjalvklart. Men bra folk finns overallt. Tror jag...

Nu befinner vi oss pa ett hostel i Kings Cross. De bygger pa overvaingen och det regnar sand i huvudet. Det regnar vatten ute pa gatan ocksa. Nar det regnar regnar det verkligen pa riktigt har. Men vi har ett trevligt tak over huvudet anda. Bredvid mig sitter Rebecca fran Tyskland. Jag och Linda var ute och gick, pavag mot Opera huset, knackade hon pa vara axlar och fragade ifall hon minndes oss. Rebecca traffade vi i Barrytown, en skitby pa NZ. Sa hur stora ar oddsen att man traffar henne pa storsta gatan i Sydney?